AnnaFredriksson

Klockan 2 idag steg jag innaför dörren till mitt gula lilla hus ute på landet.
Har vart en bra vecka som man kan beskriva med blod,svett och tårar.
Men två ännu mer beskrivande ord är nog LYCKA och LUGN.

Blod brukar det ju komma när man har lite brottning eller skrapar i en sten
Svett kommer när man tränar, men tårar de kommer bara sådär ibland.
Jag, Martina och Julia drabbades av tårar fast av olika anledningar som man
inte behöver nämna högt.
Men skratt det har det vart mycket. Att kunna vara äkta glad är bland det bästa som finns :)

Ett stort samtalsämne under denna resan har vart döden. Jag är verkligen rädd för att dö, men ännu
mera rädd att någon som jag älskar ska dö. Att förlora någon som står en så nära är det värsta som kan
drabba en människa. Värre än att dö.
Att se en människa så ledsen och med en sån panik är så svårt. man vet inte vad man ska göra,
men det är ju just det. Det finns inget att göra bara sitta där och visa att man finns om personen vill prata.
Det är verkligen något jag har lärt mig under denna resan. Och att våga släppa ut och stäng in sina känslor.
Våga visa känslor men förstör aldrig dig själv helt och hållet. Ibland måste man stänga igen.

Veckan i Italien har varit en riktigt tankevecka, både när det gäller livet, friidrotten, känslor, solbränna osv (:

men jag ångrar inte för fem öre att jag har vart där ! :)

ha det bra ♥